Jag sitter och lyssnar på musik, vad bra det får mig att må. Musik är så mycket mer än ett sound. Visst, jag lyssnar på soundet om jag gillar en låt men det är inte det viktigaste i musiken jag gillar. Jag är textfanatiker, eller vad jag ska kalla det. Texten är det som spelar roll. Jag lyssnar, tar in, tolkar, analyserar. Inte bara låten, inte bara meningen med låten, inte bara budskapet, jag analyserar artisten, artistens liv. Inte minst om det är något som jag vet skriver från hjärtat. Som Lars Winnerbäck, en av mina absoluta favoriter. Och visst, jag älskar hans sound, hans på nått sätt annorlunda, lite rockaktiga sound, stråkarna och munspelet som är med i många av hans låtar. Men det jag beundrar mest med Lasse är hans texter. Hans underbara, meningsfulla, värderande texter. Om man inte lyssnat på Lasse innan kan det kanske vara svårt att känna det, och det kan nog vara svårt att förstå texterna. Men jag har lyssnat på Lasse sen.. ja, jag minns faktiskt inte när, sen jag var 11 kanske. Hans musik har liksom följt mig hela vägen, genom tonåren. Alla låtar betyder något för mig och får mig att tänka på situationer eller personer som passerat genom åren. Gamla kärlekar, vänner och upplevelser. Det är härligt att kunna sätta igång en låt och plötsligt spela upp de minnen som finns kopplade till låten. Det är inte alltid så att jag lyssnat på låten med personen men det finns minnen med en eller flera personer som kopplar till låten, texten, innebörden. Lasses texter är känslor, han har förmågan att kunna sätta ord på känslor, och på nått sätt kan jag alltid leva mig in i hur han satt och hur han mådde när han skrev en viss låt. Jag bryr mig mycket om Lasse, nej, jag känner honom inte, kan inte säga hur han är som person, fast ändå lite. Jag har analyserat mycket ur hans liv genom hans låtar. Det var någon låt som fick mig att förstå att han skulle få barn, någon att han hade träffat kärleken, tappat kärleken, blivit sviken av en vän, hittat tillbaks osv. Jag minns den första Winnerbäck konserten jag var. Det var på Helsingborgs konserthus, det var med Madde. Jag kommer ihåg hur fint det var och jag kommer ihåg hur mycket jag grät när han spelade Kom änglar. Älskade, älskade Lars Winnerbäck. Hans musik får mig att må bra. Nu ska jag boka biljett till hans konsert i Malmö i november, det kan inte bli annat än fint!