Så, nu har jag faktiskt, ja faktiskt tänkt sätta igång med bloggandet igen, försöka i alla fall. Jag vet att jag försökt så många gånger förut och jag vet att jag misslyckats så många gånger förut, men jag ger det ännu en chans! För jag gillar det, jag tycker faktiskt väldigt mycket om att sitta och få skriva av mig då och då, att dela med mig av mina tankar och funderingar och känna att även om det inte är så många som i själva verket läser det få berätta saker för nån. Okänd. Känd. Det spelar ingen roll. Det handlar bara om att inte gå och hålla massa saker inom sig. Visst finns det många jag kan prata med om det mesta men ibland är det skönt att inte behöva prata om det. Att bara skriva av sig lite. Det behövs ibland. Faktiskt. Hursomhelst, mina två tidigare bloggar är borttagna, raderade, helt bortsuddade. Jag satt och läste en del gammal smörja och nu såhär efter känns det väldigt skönt att ha suddat ut det, glöämt det och gått vidare, inte bara sragit ett sträck, utan helt raderat det. Sure att saker sitter kvar i minnet men nu är det i alla fall raderat från allmänhetens tillgångar. Nej nu ringde Sarah och jag ska snart till min mormor & morfar.
På återseende!
Puuusssdå!