Jag vet inte. Jag vet inte vad jag ska göra. Vad jag ska tycka. Vad jag ska välja. Hur jag ska må. Vad jag ska säga. Jag är ovetande. Jag är rädd. Jag är rädd att välja fel. Jag är rädd att säga fel och tänka rätt. Jag är rädd att tänka fel. Jag är rädd för att svika. Jag är rädd för att förstöra. Jag vet inte vad som är fel och vad som är rätt. Jag vet inte vad som är bra och vad som är dåligt. Jag vet inte vad jag vill. Jag vet inte hur det känns. Eller jo jag vet hur det känns. Det känns jobbigt. Det känns tungt. Det känns svårt. Jag vill inte känna. Jag vet heller inte om det bara är en fas. Jag vet ingenting. Min stress. All press och all ångest gör mig inte starkare. Jag vet inte hur jag mår. Jag blundar. Ta ingenting förgivet. Ni vet nog inte alls vad det handlar om egentligen. Jag vet inte om jag vill at ni ska veta. Vill jag det så pratar jag nog. På riktigt. Det här är bara tankar. Det här är bara ord. Svart på vitt. Bokstav för bokstav. Ord för ord. Det betyder mycket men är inte alltid menat att förstå.

Allt jag vet är att jag inte längre vet.